11 Alwac och Wegematic

Axel Wenner-Gren var nästan lika rik som Ikeas grundare Ingvar
Kamprad, men han snusade inte och intresserade sig inte för priset
på varm korv. Han var välklädd, snygg, vithårig, hade slott och
lyxhem i fyra länder och världens största lustjakt. Han var konstsamlare
i stor skala, donator och mecenat, behängd med ordnar,
hedersdoktor vid flera universitet och älskade att göra välregisserade
entréer. Han var gift med en f.d. operasångerska som fick det
mesta hon pekade på. De umgicks med folk som Jussi Björling,
Greta Garbo och Danny Kaye och var följaktligen ett stående inslag
i veckopressen.

Wenner-Gren hade ett oerhört självförtroende och försökte utan erfarenhet
av diplomati förhindra andra världskriget genom medling
mellan Göring och Chamberlain. Under kriget blev han helt grundlöst
beskylld för nazisympatier och svartlistad av amerikanerna.

När han var som rikast ägde han Electrolux, som han hade grundat
på basis av den första användbara hemdammsugaren. Dessutom
Semper, Kungsörnen och stora delar av Svenska Cellulosa och
Bofors. På äldre dagar slösade han bort större delen av sin enorma
förmögenhet på riskprojekt, av vilka den enspåriga järnvägen Alweg
blev mest omskriven. Ett projekt gick ut på exploatering av
British Columbia vid Canadas västkust, där Wenner-Gren tänkte
bygga kraftverk, eluppvärmda ”polarstäder” och en Alweg-bana
från Kalifornien till Alaska. Det som inte gick åt till riskprojekten,
skänkte han till forskningsstiftelser. Wenner-Gren Center i Stockholm
är det mest kända. Han hade inga barn som kunde protestera
mot donationerna.

Han var 70 år gammal när han 1951 gav sig in i datorbranschen.
Det får betraktas som tidigt; i Sverige var t.ex. bara Bark igång.

På amerikanska västkusten fanns vid den här tiden folk som......

Copyright Författaren och Studentlittertur